Det gick ju så bra förra veckan att lämna dig, nu börjar du åla dig och tårarna rinner innan vi ens kommit in på dagis :-(( Jag vet att dom säger att dom inte gråter så länge men det gör ändå ont i mamma hjärtat. Viktor skrattar och larvar sig men det känns som han måste sympati gråta med sin syster precis när jag ska gå. Just nu känns det jäkligt tungt att börja jobba när man ser ens barn vara ledsna när man lämnar dom. Vilma trivs som bara den och tjatar tidigt om att få gå till dagis <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar