Nu har vi kommit hem

Nu är vi äntligen hemma med alla våra 3 underbara barn. Ville inte vara kvar längre tyckte att jag kunde repa mig hemma också :-) Personalen på DS tyckte att det var väldigt strongt gjort med tankte på hur jag mådde efter förlossningen.
Allt gick bra trodde jag, helt plötsligt började jag känna mig väldigt konstig och väldigt illamående varken jag eller Jocke fattade något, Jocke såg att värden gick ner men han inte tänka så mycket eftersom personalen tyckte han skulle följa med dom och kika på barnen. Tyckte att det tog lite längre tid denna gång och att dom behövde andra instrument....efter en stund kom läkaren och talade om att allt gått bra men..en "liten" blödning hade uppståt och jag hade förlorat 2,5 liter blod, läkaren ville avvakta med att titta om jag behövde få mer blod.
Dagen efter skulle jag försöka ta mig upp ur sängen vilket inte var det lättaste med tanke på snittet och 2,5 liter mindre blod i kroppen.....men men tänkte jag upp ska jag trots smärta och tårna rinnade längs kinderna, staplade sen ut på toa med hjälp av personalen han gör nr 1 och sen reste jag mig upp för att gå tillbaka då svartnar allt och bena viker sig, personalen hinner få tag i mig och får in en rullstol och tillbaka till sängen. Men eftersom jag inte hade någon katet kvar var det bara ta tjuren vid hornen efter ett par timmar och gå upp igen, svartna även denna gång men lyckades ändå hålla mig uppe. Men idag känns det bättre även om det är väldigt snurrigt till och från. Kul att höra från personalen att det är helt otroligt att jag var uppe på onsdagen och gick omkring helt själv med tanke på vad som hänt (det sa dom ju inte till mig utan till Jocke :-D). Vem har sagt att det ska vara lätt att föda barn?? :-D :-D
Men nu är vi hemma och njuter i alla fall tills imorse när vår 4-dars goa tjej blev stel som en pinne och slutade andas, började väldigt snabbt igen men man hörde att on hade väldigt svårt att andas och det skummade ur munnen, det var bara ringa 112. Men innan dom kom så vart hon mycket bättre och det värkade ha släppt, men ambulansen och dom goa killarna kom ändå hit och tittade till lilla fissan. Troligtvis så hade hon någon slempropp och fick då andningssvårigheter.....så gissa om jag springer och tittar att hon mår bra hela tiden. Men nu sover on tryggt i pappas famn